My life pretty much sucks...?
Min mamma låter mig inte träffa min pojkvän, och min pojkvän blir arg för minsta lilla och så känns det som att han skyller det på mig när jag inte vet vad jag ska göra och han säger "Då sköter jag det väl själv då!"..
Jag har missat en engelska lektion denna veckan, bara för jag glömde av att vi hade det på morgonen.
De i min gamla klass har totalt glömt bort mig, visst, vi säger hej ibland vid tågen och då vi går förbi varandra. Men vi umgås aldrig, dem umgås med varandra, dem bjuder aldrig in mig, där har vi min känsla igen jag alltid känt i hela mitt liv: Jag passar inte in.
Klassen jag går i nu är underbar, visst. Men jag känner mig även utanför där.. Säger alltid fel saker, jag är inget rolig alls.. Jag börjar bli som en egen liten "grupp" i skolan, så nu istället för 2 grupper i skolan (en stor och en mindre skala) så har det nu blivit 3 grupper. En större grupp, en med lite fler och en med en person. En person som är jag.
Jag känner mig just nu piss och skit, men försöker inte visa det, jag försöker mig allra yttersta!
2 av mina klasskompisar vill att jag ska gå med dem ut i helgen och jag känner att en mycket stor del av mig skriker "NEJ, NEJ!" och en annan "Varför inte testa?".. Men jag känner att om jag går, så kommer det att bli dem 2, och så jag. Är det gemenskap? Njaae, men det är så min stora sida som skriker "NEJ" känner.
Känner mig som en riktig liten pissmyra i klassen, är blyg, gör inte som dem, gillar inte samma saker som dem, är så mycket fulare än dem, har jag nya saker på mig märker dem det inte, jag är som spöket Casper, osynlig, snäll, rätt tyst.
En annan pissig sak som hände idag, är att jag väntade på att pappa skulle komma hem rätt så tidigt, gjorde han det? Nej, han kom hem nu, vid kvart över 9, jag som verkligen var laddad över att övningsköra idag! Jag var så taggad och laddad upp till max, så kommer han hem sent.
NU ska jag sluta klaga över mitt pissiga liv.
Godnatt!
/J
Vi är lite lika när du beskriver sig som spöket Casper. "Osynlig, snäll och rätt tyst".
Sån är jag när jag är bland människor som är översociala eller som jag inte känner så bra och så är det oftast med nästan alla. Man är lite tillbakadragen med andra ord.
Jag tycker i alla fall att du är så trevlig att prata med och framför allt att arbeta med, vi jobbar bra ihop när det gäller Ringorm (y)
Och så är du INTE ful, det ska du ha klart för dig. Nu säger jag det inte för att vara snäll och när du skrivit att du tycker det men du ser ut som en nallebjörn. Seriöst, alltså.
Med många jag känner så har jag en bild på de där de ser ut som söta djur eller figurer och just du ser ut som en nallebjörn i vissa vinklar. :)
(När det kommer till lärare och hur de ser ut kan vi ta en annan dag då vi har möjligheten att viska)
Om dina gamla kompisar inte vill veta av dig, ja, då är det deras förlust. Du är inte osynlig, du är mer än synlig. Om du inte visste det, så är det du som gör mina dagar i skolan, även om jag älskar alla andra så älskar jag dig lite extra. Som Martina sa, du är en nallebjörn. Och klart du ska med ut på lördag! Ingen kommer att vara ensam, vi tre kommer vara en gemenskap och herrejävlar vad vi ska röja!
Och Julia, mitt lilla frö, du är inte ful. Och mår du dåligt över något, säg det till mig. Jag finns ALLTID - när du är glad, förbannad, ledsen osv. Älskar dig MITT frö!
Du har alltid mig! Alltid alltid! Och du hatar inte din mamma, du tycker bara mindre om henne vissa dagar. Allt kommer att lösa sig, det lovar jag. Loppan (L) fröet!
