Hej! Hur är det med killar egentligen..? Jag och förhållanden verkar inte gå så bra ihop. Jag är så rädd att bli sårad så det är jag som sårar först, bara för att inte bli sårad. Varför? Jag förstår inte mig själv. Jag vill att detta ska fungera, det gör det, tills.. Vi båda eller en av oss blir konstiga. Väldigt konstiga. Ni anar inte ens vilka små saker vi bråkar om, jag vet. Det är väl bara för att vi saknar varandra, men det pågår i timmar känns det som. Och vi gör det varje dag. Pain in the ass I tell you!
   Jag har faktiskt jävligt svårt att lita på killar sedan min förra kille, och min förra kille igen, och den jag hade nyss, haha nej jag skämtar bara med er. Jag har haft en kille, seriöst förhållande, innan detta förhållandet jag har nu. Det jag hade innan var för snart två år sedan, jag har självklart kommit över honom och så, men tvivlet för killar sitter kvar. Det sitter djupt. Maemark tror att han kan få bort det, eller att jag kan ta bort det "bara sådär". Men det tar tid, det tar tid innan jag faktiskt kan lita fullt ut på killar igen. Maemark är den, förlåt jag menar Makky, är den killen jag litar på allra mest, även om det inte märks, jag gör det!
   Jag är glad över att jag klarat mig snart nio hela månader utan att blivit dumpad!
   Nu ska jag se på Cops, sedan läsa samhäll, försöka snacka med Makky, men han är dock offline så det blir lite svårt. Vill vara nära honom nu och föralltid!

/J