Tomheten
Kan inte fatta att han är borta nu, en del av mig försöker säga att han sitter bakom mig, tyst i soffan och tittar på tv, medans en annan del säger att han inte är här längre, att jag måste inse det. Det är svårt, även om ni inte förstår kanske men, det är svårt, detta är det svåraste jag gjort under hela mitt liv, att släppa taget om min älskling så han kan åka hem, och lämna mig i sticket här, ensam..
Crybaby är vad jag är, kan inte hjälpa det, tårarna börjar bara rinna när dem vill, hur dem vill, upp och ner, bak och fram. Jag orkar inte gråta, det gör ont i halsen min, och det gör mig trött och kissnödig..
Jag vill vara hos honom nu! Sune sa att jag var så välkommen att följa med upp dit med tåget, tror han att jag är rik? Ohno säger jag bara, aldrig att jag är, har bara 79kr på mitt konto, hur rikt är det? Men jag var verkligen såhär nära på att fråga Makky om han kunde låna mig lite pengar så jag kunde åka. Men sedan slog det mig, 1 vi kommer inte sitta nära varandra, 2 tror inte det finns några platser kvar.. Jag vill ha honom här nu, verkligen nu. Det är så himla svårt första och andra dagen, särskilt natten, åh, jag vill inte ens tänka på det. Får börja ha min uppstoppade vän bredvid mig och krama den, extrakudden åker inte ut förens några dagar gått, måste sansa mig innan.
Fick sms av pojken för 6 minuter sedan, han sa att det var 1O minuter kvar tills han var framme vid tågstationen i Härnösand. Bra att han kommer hem trygt och i säkert förvar. Men det hindrar mig inte från att vilja ha honom här, vill vill vill! Barnunge, jag vet, måste iallafall ta ut min sorg här, lite iallafall, lite sparar jag inombords, eller alltså jag gör det inte självmant, det är inte meningen att jag gör det. Och jag bara bablar på som en dåre, vet inte varför jag skriver allt detta, men vill att ni ska veta hur fantastiskt svårt det är att ha en kille som bor 8O mil bort från en.. Och att man måste åka sju timmar för att komma till honom, eller 8 kanske. Idag har dock min älskling åkt i nio timmar och 38 minuter. Stackars honom, han åkte klockan 12:42, och klockan är nu 2O i nio. Jag tror jag räknade rätt iallafall.
Nu ska jag inte skriva mer gojs här. Kanske detta bara:
Älskling, läser du det här så vill jag att du ska veta:
Jag älskar dig.
I love you.
Mahal kita.
Te amo.
/J
Crybaby är vad jag är, kan inte hjälpa det, tårarna börjar bara rinna när dem vill, hur dem vill, upp och ner, bak och fram. Jag orkar inte gråta, det gör ont i halsen min, och det gör mig trött och kissnödig..
Jag vill vara hos honom nu! Sune sa att jag var så välkommen att följa med upp dit med tåget, tror han att jag är rik? Ohno säger jag bara, aldrig att jag är, har bara 79kr på mitt konto, hur rikt är det? Men jag var verkligen såhär nära på att fråga Makky om han kunde låna mig lite pengar så jag kunde åka. Men sedan slog det mig, 1 vi kommer inte sitta nära varandra, 2 tror inte det finns några platser kvar.. Jag vill ha honom här nu, verkligen nu. Det är så himla svårt första och andra dagen, särskilt natten, åh, jag vill inte ens tänka på det. Får börja ha min uppstoppade vän bredvid mig och krama den, extrakudden åker inte ut förens några dagar gått, måste sansa mig innan.
Fick sms av pojken för 6 minuter sedan, han sa att det var 1O minuter kvar tills han var framme vid tågstationen i Härnösand. Bra att han kommer hem trygt och i säkert förvar. Men det hindrar mig inte från att vilja ha honom här, vill vill vill! Barnunge, jag vet, måste iallafall ta ut min sorg här, lite iallafall, lite sparar jag inombords, eller alltså jag gör det inte självmant, det är inte meningen att jag gör det. Och jag bara bablar på som en dåre, vet inte varför jag skriver allt detta, men vill att ni ska veta hur fantastiskt svårt det är att ha en kille som bor 8O mil bort från en.. Och att man måste åka sju timmar för att komma till honom, eller 8 kanske. Idag har dock min älskling åkt i nio timmar och 38 minuter. Stackars honom, han åkte klockan 12:42, och klockan är nu 2O i nio. Jag tror jag räknade rätt iallafall.
Nu ska jag inte skriva mer gojs här. Kanske detta bara:
Älskling, läser du det här så vill jag att du ska veta:
Jag älskar dig.
I love you.
Mahal kita.
Te amo.
/J
Trackback
