Jaha, nu är jag hemma igen efter fem underbara veckor med min älskling.. Saknar honom så mycket så det gör ont. Gråter som en, jag vet inte vad. Bröt ihop i duschen förut om man kan säga det så, kunde inte stå, satte mig och bara grät, grät och grät..

För er som undrar hur det är att ha en kille som bor långt bort är, så ska ni veta att det är svårt. Klart att man vill vara med honom varje dag, så mycket man kan. Och sedan tar det sju timmar med tåg att åka dit, varför inte en timma?! Det är svårt..

Det blir inte heller bättre när mamma och pappa säger att jag inte kan vara borta så länge mer, för jag har häst. Annars säljer dem honom, vadå, måste jag tvingas välja mellan häst och pojkvän?! ALDRIG! Jag älskar dem båda, tänker aldrig välja mellan dem. Det är som att välja mellan mamma eller pappa som ska dö eller liknande. Det går inte.

Jag saknar dig älskling, you and me forever and ever! It will always be us!

/J