Det känns faktiskt så, känner mig extremt tom inombords. Jag behöver min älskling vid mig varje dag! Jag är så himla beroende av honom nu, han är som min drog. Saknar honom varje sekund som går.

Och någon jul i Härnösand kan jag glömma tycker mamma eller något. Det konstiga var att vi pratade om detta innan jag åkte iväg dit för praktiken, och den dagen (i söndags) när jag satt på tåget från Stockholm till Göteborg smsade jag med min "kära" mor och sa att hon då inte fick glömma bort att jag skulle åka dit över julen och nyår. Vad blev mitt svar från henne? Jo; "Du kan inte vara ifrån hästen så mycket, han är välkommen hit att fira med oss." VADFAN säger jag bara! Pissröv!
Jag sa detta till Makky, han blev såklart ledsen och jag med. Jag har ju sagt till Sune och hans mamma att jag ska dit över jul och nu förstör mamma allting med mina planer. Jag hatar henne för att hon förstör allting. Nu kommer jag aldrig bli glad om jag inte får fira jul med älskling...
Och han har sagt att han kan komma hit över jul, men han har också sagt att han vill fira jul med sin egna familj och att han vill att jag ska vara där, jag vill vara där, jag vill vara här men gud. Jag får panik, ångest och allt...

VAD SKA JAG TA MIG TILL?!

/J