Kom precis hem nu, från tågstationen i Göteborg... Tog ett farväl av min älskling.. Grät inte så mycket där, men jag började, det kom mer när han gick på tåget. Nu är det ännu värre.. Hinner knappt andas.. Gick direkt upp på mitt rum när vi kom hem, låste och satte mig på golvet och tittade runt i mitt rum med tårfyllda ögon, tårar som rann och en snorig näsa.. Det känns så.. Tomt här nu. Jag vill inte göra någonting idag, men jag måste till stallet.. Kommer väl börja gråta där med, ska rida ut eller något, och stanna någonstans mitt i skogen och bara gråta, gråta, gråta, gråta.. Han och jag har kommit varandra så jävla nära under dessa veckor vi varit med varandra. Och nu är han påväg hem, känner mig som ett vrak, skriver och gråter samtidigt, och skriver om mina sorger här, great. Men det skiter jag i! Jag måste få ut mina känslor någonstans!

Ingen som spelar Smackdown vs Raw på mitt playstation medans jag sitter här, ingen som kramar mig när jag sitter här, ingen som kommer uppsmygandes och pussar mig på kinden medans jag sitter här, ingen dusch hörs, ingen som är på toaletten, ingen som snarkar så gulligt som han gör, ingen som harklar och hostar... Tomt, så jävla tomt.

Men det är väl det som mamma sa ändå, "han ska bara hem, han är ju i Sverige!". Sant, det är så sant. Men man kan ju inte hjälpa att gråta ändå, kommer dröja tills vi ses igen, men jag ska åka dit i augusti, ska försöka iallafall, även om det kanske bara blir någon helg, och i september! Och i oktober ska vi till Stockholm och se på konsert <3 Och till jul+ nyår så ska jag vara där! Det har jag bestämt mig för.

/J