Hej! Jaha, nu går alla mina gamla vänner åt olika håll. En av mina kompisar som inte går i skola här i närheten utan hon går på Strömma har skaffat pojkvän, en annan gillar en man inte kunde tro att hon skulle börja gilla, en annan träffar man aldrig och den sista ser man lite då och då vid tåget. Detta känns inget bra... Jag vill ha det som förut, med övernattningar och att vi var vakna fram till fem på morgonen då vi sedan däckade av att vi var helt utslagna av att prata om köttfärs-knivar hela natten! Och dem andra som sa till oss att vara tysta och somnade en och en.
   Jag vill tillbaka till den tiden. Nu! Saknaden är så jävla stor nu och jag kan inte hålla mig längre. Allt som händer går undan från mig, jag får inte reda på någonting, detta känns inte bra! Nu vill jag ha tillbaka mina kompisar, jag vill ha det som förut, även om vi inte går i samma klass längre.
   Och min pojkvän som går åt ett helt annat håll än vad jag går åt, jag går framåt medans han går bakåt, bakåt i kärlekens eviga tunnel. Han älskar mig mindre och mindre, det känns inte alls bra det här...

Jag saknar er så himla mycket: Majja, Malin, Sanna och Tessan. Ni betyder fortfarande mycket för mig!

/J